Reserapport 2

Jag sysslade med autentiskt läsande under min semestervecka. Strändernas svall, Herakles och denna bok om Rhodos. Jag brukar inte vara särskilt vemodigt lagd, men jag kände ett stänk av vemod när jag läste denna bok, världen som Durrell beskriver är borta. Han kom till ön 1945 för att vara redaktör för en tidning, det var precis efter kriget och mycket skulle byggas upp på nytt. Jag visste inte att det hade bombats och utkämpats strider på ön, men naturligtvis hade det det. Det fanns minfält och nöd. Nå, Durrell beskriver några människor som han möter, öbor och exentriska engelsmän, på ett ganska förtjusande sätt. Jag känner vemod när jag tänker på att de öbor han beskriver var fiskare, jordbrukare, handelsmän osv, deras ättlingar har övergett fiskebåtarna och jordbruket, de städar och serverar på hotell istället. Utveckling?

I Marmaris hade vi en lokal guide som berättade lite om staden. Han pekade på ett område där man höll på att bygga hus, “de har sågat ner sina olivträd och bygger nu dessa fula hus” sa han. Jag känner att det är lite sårbart, de blir beroende av turisternas nycker, vad händer när vi hittar ett billigare, roligare eller bara nytt ställe? Olivträd kan i och för sig dö, men det går ju att sätta nya.

Jag blev sugen på att gå i Durrells fotspår, han var den som fick Rhodos till att bli något annat än en gigantisk anonym turistort för mig. Jag tittade på en karta och hittade platsen där han bott, vid en gammal moské. När vi en dag åkte in till stan upptäckte jag plötsligt moskén, möjligen såg jag det som var hans hem också. Jag är inte säker, det kan ju vara rivet för länge sedan, men jag tycker om tanken på att det var så.

Jag upptäckte också att Julius Caesar gått i skola på ön, han studerade retorik där. Jag hade gärna velat se den platsen men det hanns tyvärr inte med.

Durrells bok slutar med att en liten pojke ligger döende på sjukhuset. Han reflekterar själv över detta, och jag kan inte låta bli att tänka att det är lite symboliskt. Samhället Durrell beskriver är ju borta, var det pojken?

18% ondska

Du är 18% ond!

Du är en aningen ond, fast i smyg!

Ett test från testportalen.se

Min egen värsta fiende.

Jag sitter lite dystert och grunnar över varför jag förtränger saker så till den milda grad att det blir alldeles för sent att hinna göra något vettigt av situationen. Många människor brukar t ex i god tid fylla frysen med kakor, om de skulle behöva sådana en viss dag. De brukar inte börja oroa sig dagen innan de behöver kakorna och fundera över om de inte skulle ta och baka sju sorter.

Jag är min egen värsta fiende.

Jag räknar med att jag ska klara mig på något bananskal som förhoppningsvis kommer att dyka upp någonstans ifrån. Jag måste verkligen skärpa mig, jag börjar komma upp i vad som kallas mogen ålder, jag måste sluta med detta ansvarslösa beteende och skaffa ett förkläde med volanger på.

Vad är det här?

Jag är mycket nyfiken på denne lille gynnare! Vad är det för art?

Ny bekantskap

Jag har aldrig sett en cikada förut, de hörs men syns inte. Vi hittade denne lille gynnare efter en stunds letande. Jag vet inte, ser han snäll, arg, irriterad eller bara väldigt blasé ut?

Reserapport 1

Att åka på charter är inte min idé om en avslappnad semester i kultuverad miljö… Det började på flygplanet, jag uppmanade mina barn att uppsöka toaletten på flygplatsen, vilket vi vuxna också gjorde. Flygplanstoaletter är inte direkt det bästa jag vet. De flesta andra på flygplanet verkade inte dela vår uppfattning… Så fort det var tillåtet att resa sig bildades en lång kö, av i första hand vuxna, som behövde uppsöka inrättningen. Frånsett toalettkön fanns det också en skolklass eller något liknande ombord. De var glada, skålade och skrålade, sprang fram och tillbaka, problemet är att flygplan är trånga, det blev lite för mycket om man tänker på att de måste krångla sig förbi toalettkön också.

Jag och barnen har en favoritfilm, vi har nog sett den fyra gånger vid det här laget (den går på någon av filmkanalerna), den heter View from the top. Gwyneth Paltrow drömmer om att bli flygvärdinna och få jobba på ” Paris first class international”. Vi har fått en osund fixering vid flygvärdinnor pga detta, på Arlanda gick vi och stirrade på flygvärdinnorna med stora ögon. I filmen förekommer en überflygvärdinna, Sally Weston, Sally har skrivit en bok om sitt liv i luften. Denna bok är en bibel för Gwyneth, hon hämtar hela tiden råd från den om hur hon ska bete sig i luften. Mike Myers spelar en bitter vindögd flygvärdinne-instruktör, han blev nekad att uppfylla sitt öde, att servera i luften, pga sitt öga, dock är han en utmärkt instruktör som drömmande skådar upp i luften och suktar efter chanel-uniformerna som de fina flygvärdinnorna utrustas med i filmen.

Det är en komisk film, min dotter säger klokt, “alla yrken har en Sally Weston”, jag är dock inte säker på att den räknas som en komedi, har inte undersökt det. Hursom vårt flygplan var inte något “Paris first class international, utan en “express” (i filmen var “Paris fci, det ultimata, alla drömmars mål, “Express” var ett vanligt inrikesflyg utan finess). Bara flygvärdinnor som misslyckats med slutprovet hamnar på express, de får inga chaneldräkter.

När vi kom fram till Rhodos uppstod det vanliga tumultet, alla rycker i alla väskor, klockan blev snabbt sent, människor hamnade på fel bussar och jag satt och suktade efter en rejäl tågresa…

Tisdagstema/metall

Äntligen får jag användning för denna bild.  Jag undrar vad man använder en sådan skruv till? Jag kan inte svara på varför jag tog kortet, det är sådant som gör att resten av familjen har börjat betrakta mig med ett skrämt uttryck i sina ansikten, åtminstone när jag är ute med kameran.                                                            

Bilen är ett litet mästerverk tycker jag. Den har flak, man kan således skjutsa vad man vill på den, sina släktingar, apelsiner eller bord, det är bara att välja. Den kom backande rakt emot oss, i ganska hög fart, i en trång gränd någonstans i gyttret i Rhodos gamla stad. Jag tror att det fanns tre eller fyra män ombord.

Ännu ett smakfullt exempel på något som innehåller metall. Antagligen fungerar den fortfarande, lampan saknas visserligen, men det är nog inget problem har jag en känsla av.

 

 

 

Till sist, en liten skylt jag hittade på en stenvägg, jag är nyfiken på vad det här är för klubb. Som vanligt skenar fantasin, men kanske de bara träffas en gång i månaden och lyssnar på föredrag om broccoli eller vattenmeloner, kanske de sjunger en psalm, dricker lite kaffe och pratar om barnen. I min fantasi? Då är de backanter och har vilda fester till Dionysos ära… De fångar en man vid fullmåne som de sliter i stycken, jag läste i boken Herakles att backanter gör så, det är inte mitt påhitt. Vi skippar det där med ituslitandet om ni tycker att det låter illa, men något gör de… Broccolin är nog bara en täckmantel! (obs skylten är en metall-platta)

Hem ljuva hem?

Vi är tillbaka hemma, i regnet och rusket. Jag är vackert fläckig över hela kroppen, lite rött här, lite vitt där, lite brunt och en del beige. Bättre än så blir det inte när jag försöker sola mig, men det är onekligen annorlunda. Jag är lite vilsen i tillvaron, det pågår ett os, Ryssland och Georgien har problem och sommarlovet är slut. Dessutom är min mamma lite bråkig angående en beklämmande tilldragelse som kommer inom kort.

Jag har tillbringat en del av kvällen i vår lokala kyrka, sonen ska ju konfirmera sig och det var föräldramöte. Jag måste säga att jag är helt off i religiösa frågor, det är en främmande värld. Trots det har jag ändå själv en gång konfirmerat mig och jag upprörs nu av den omgjorda Fader vår, varför ska de peta i det??? Jag lärde mig den och trosbekännelsen under viss vånda inför det tradtitionella förhöret som man hade på den tiden, och nu är min kunskap tydligen helt värdelös, ty jag kommer ihåg Fader vår i ursprungsversionen. Det är inte ofta jag har anledning att be, men när jag har anledning (som ikväll) då måste jag slå upp psalmboken och stamma mig fram som om jag aldrig lärt mig något. Upprörande! Gudstjänsterna har men numera klockan 18.00 på söndagkvällar, vafalls! De ska vara klockan 11.00 om förmiddagen. Ja, jag förstår att kyrkan insett att människor ligger och sover ruset av sig då, men 18.00?

Jag ska gå och sova nu, natten till idag blev det inget sovet, flygplan är synnerligen obekväma ur sovsynpunkt och bilar är inte så mycket bättre. Det kommer en reserapport senare, jag har samlat material…

Kort rapport

Jag lever, men ar fortfarande kvar pa Rodos. Finns inga a:n med prickar och ringar over pa den har datorn marker jag…

Har ett gott sallskap i Odyssevs, Herakles och Lawrence Durrell. Pa sondag bar det av hem. Vi hors!

Au revoir!

Allt är packat, blomvattnaren har fått vår nyckel, inte för att det är så mycket att vattna men hon kan ju ta in posten i allafall.

Min och Asapasas favoritelaffär körde reklam på tv alldeles nyss, om jag inte missminner mig var Asapasa där när de gjorde reklamen, de hade ju bemödat sig om att göra det autentiskt. Massor av försäljare. Kul! Undrar om Asapasa själv kommer att dyka upp i rutan?

Detta var en utvikning helt utan mening och djup.

Nå, det är dags att släcka ner, hoppas att Sverige klarar sig utan oss en vecka, kan bli svårt jag vet, men på något sätt måste ni ta er i kragen. Jag kommer nu att ha en hel vecka på mig att tänka ut nya klokheter som jag kan delge er när jag kommer tillbaka… Borde kanske ta med en anteckningsbok?

Ha det gott!